Jag vet inte om detta kommer som en chock för er därute. Men det tog slut mellan mig och Alexander igår. Det går inte beskriva hur dåligt jag mår. Att förlora e sådan perfekt kille är ju helt offatbart för mig.
Han hade verkligem allt som jag önskat mig, han är också väldigt mogen för sin ålder dessutom och väldigt snäll.
Jag kände att det högg i hjärtat när han skulle berätta sanningen för mig. Tårarna bara sprutade fullt ut, jag var så otröstlig. Ena sekunden älskade han mig och sen så var jag helt plötsligt alldels ensam.
Det som gjorde mig ännu ledsnare är när jag fortfarande kallade honom för älskling. Hur fan ska jag kunna säga hans namn när jag  sagt älskling till honom i snart ett år?
Vi hade också många fina minnen ihop, satt och åt god mat på båt, kina restaurang, filmkvällar, gå på kvällspromenader.
Men vad kommer hända nu?
Jag kommer gå på egna kvällspromenader, sitta på restaurangen helt ensam utan någon jag kan hålla handen i och berätta för hur mycket jag älskar denna personen. Han var en del av mig.
Jag hade tänkt planera så mycket med honom i sommar och hitta på en massor med kul, nu är alla drömmar i kras.
Tog moppen ut och sitter hemma hos en kompis nu och skriver inlägget, Jag hade velat skriva ett helt A4 papper på allt. Men så trött som jag är så orkar jag inte. Det finns ju faktiskt en hel del att skriva om.


Dem här händerna kommer nog aldrig mer att vidröra varandra igen. :(
Jag känner mig faktiskt som världens sämsta flickvän, att jag inte gjorde tillräckligt eller kanske inte dög för honom direkt. Men av alla människor jag har träffat så är det absolut ingen som kan mäta sig med Alexander.

Alex! Om du nu läser detta så vill jag bara berätta för dig hur mycket du har betytt för mig och jag är hellre ensam än att vara lycklig med någon annan. Så jag vill bara säga att jag älskar dig så mycket!